Genom att titta på One Tree Hill mer än en hel sesong med Lisette i helgen fick ett avsnitt mig att fundera lite.
kan berätta väldigt kortfattat; En mobbad kille som inte orkade mer och började skjuta i skolan.
Tänk att vara ensam. Inte ha någon. Inte en enda. Att känna sig onsynlig att inte ens känna att man existerar, man bara finns. Tänk om man är borta från skolan flera månader och när man kommer tillbaka reagerar inte en enda mäniska på att man ens har vart borta, undra hur det skulle kännas att vara ingenting?

Visst jag kan ha mina stackars-mig-dagar ibland då jag känner mig ensam fast jag i själva verket inte är det, så de stunderna brukar gå över ganska fort när jag kommer på mig själv. jag fattar inte varför man känner så ibland vilket jag tror de flesta nångång kännt. Men man ska inte underskatta sina vänner. Det är de finaste som finns och man ska vara glad för det man har. Det spelar ingen roll hur många man har,utan det som betyder är hur bra vänner dem är.  

---

I helgen har jag vart hos kusinerna på party. Det var helt okej. Sen på natten fick jag och Fred sova på soffan vilket var himla trångt. Nästa dag skulle vi igentligen ut och huggt gran men de blev icke så. Hämtade upp Lisette hos Zarah sen har jag vart sicken sjuk och vi har bara kollat på OTH med henne. 


  Här kommer lite bilder från Lottas och paulinas party för några veckor sedan :) Inte så bra bilder men de är ju alltid något.